aupairjossehannaa

22 februari: jag blir godkänd av STS efter att ha varit på intervju.

12 mars: Min ansökan skickas till USA.

11 april: Jag blir godkänd av AuPairCare

12 april: Jag får min första matchning. Familjen bor i Berkeley, California. Jag pratade aldrig med denna familj, då de var borttagna från min sida när jag såg mailet om att jag hade fått min första matchning. Antagligen så valde de att gå vidare med någon annan.

15 juli: Jag mailar Malin min kontaktperson då jag tycker att det är konstigt att jag inte fått några fler matchningar. Mycket riktigt så var det någonting fel med min sida. Videon fanns inte med + att det inte fanns någon sammanfattning om hur jag är som person osv.

26 juli: Jag får min andra matchning. Familjen bor i Vienna, Virginia. Denna familj gillade jag jättemycket. Jag och mamman kom väldigt bra överens, vi hade samma syn vad gäller regler och annat. Vi pratade två gånger på skype. Hon skulle prata med två andra tjejer efter min intervju och hon skulle höra av sig dagen efter. Hon hörde inte av sig och jag förstod att dom inte hade valt mig. Efter att jag hade skickat iväg ett mail så fick jag svar tillbaka om att de hade valt någon annan. Jag blev så besviken, då de kändes som min drömfamilj!

 

2 augusti: Jag får min tredje matchning. Familjen bor i East Walpole, Massachusetts. Jag pratade aldrig med denna familj. De hörde inte av sig, jag fick ingen bra känsla av deras profil, och efter 72 timmar eller vad det är så försvann de ifrån min sida.

 

7 augusti: Jag får min fjärde matchning. Familjen bor  i Haymarket, Virginia. Jag pratade med mamman på telefon en gång och med hela familjen på skype en gång. Det var en bra familj, men det var inte min familj! De var väldigt strikta med regler osv. då föräldrarna hade varit i det militära. Två dagar efter det att vi skypeat så får jag mail om att de har valt en annan au pair!

 

23 augusti: Jag får min femte matchning. Familjen bor i Castle Rock, Colorado. De har fyra barn - redan där kände jag NEJ. När jag läste deras profil så kände jag ännu mera NEJ. Som au pair ville de att jag skulle jobba tolv timmar om dagen - nej tack! De hörde aldrig av sig och de försvann ifrån min sida.

 

5 september: Jag får min sjätte och sista matchning. Jag pratar med mamman, men är så nervös att jag inte får ur mig ett vettigt ord, därför får jag även allt som hon säger till att låta negativt - i mitt huvud. Men jag skriver ändå ett mail till mamman och tackar för samtalet. Dagen efter så pratar jag med pappan i familjen. Jag är nu mer avslappnad och kan vara mer mig själv. Vi pratar i nästan en timme och här känner jag att det nog är en väldigt bra familj! Två dagar senare så skypear jag med mamman och pappan, det går bra - även om anslutningen inte var den bästa. Jag gillar verkligen familjen men ändå så är jag rädd för att gilla dem för mycket - med tanke på hur det gick med match nummer två. Jag och mamman mailar fram och tillbaka, jag svarar på frågor, skickar frågor, gratulerar dottern på födelsedagen osv. Jag tror att vi kom upp i över tjugofem mail.

 

19 september: Jag får mail ifrån mamman i match nummer sex där de frågar om jag vill bli deras au pair.

Det kändes så himla skönt när allt var över! Det är liksom en himla lång väntan. Man går på intervju - väntan. Papperen skickas till USA - väntan. All tid mellan matchningarna är en lång väntan. Man kollar mailen hundra gånger per dag, och blir lika besviken varenda gång när det inte finns något nytt mail i inkorgen. Det tog en väldig tid för mig att hitta min värdfamilj. Men jag är glad att jag väntade, och jag är glad över att det blev just dem! Det är någon mening med allt, så därför var det inte meningen att jag skulle matcha med familj nummer två eller fyra. Det var meningen att jag skulle matcha med denna familj - min familj.

Matchningsprocessen är psykiskt jobbig, det tar verkligen på en mentalt. Men det är så värt det när allt är färdigt och man får gå vidare i processen - med visumansökan och annat! :)