aupairjossehannaa

Just nu så längtar jag lite extra mycket tills jag får åka iväg som au pair, vet inte varför, kanske för att jag vill ha en förändring. Känner att jag står och stampar på samma ställe.

 

Jag känner mig inte så nervös inför intervjun som kommer i och med att man ansöker om att åka iväg som au pair, eftersom att jag redan har varit med om den en gång. Jag vet att det är en del kluriga frågor, men bara man tar det lugnt så går det bra, de som intervjuar vet att den som sitter framför dem är nervös och därför stakar sig och kanske inte hittar rätt ord och liknande.

 

Det jobbigaste är egentligen innan, när man ska gå på läkarundersökning, fixa iordning alla papper och liknande. Sen när man har varit på intervjun så är det bara en jobbig väntan. Man kollar mailen tusen gånger per dag för att se om man har fått något mail ifrån USA kontoret, man vill ha det där mailet där det står att man har blivit godkänd och kan börja matcha med familjer.

 

Denna gång, om jag blir godkänd, vilket jag hoppas och tror, då jag ju blivit godkänd en gång tidiagare, så hoppas jag att matchningsprocessen går mer smärtfritt och att jag får prata med lite fler bra familjer om man säger så.

Jag ångrar fortfarande att jag inte pratade med familjen som var ifrån San Francisco och bodde i ett "huset fullt" hus. Men men, nu blev det som det blev, och det var väl kanske lite meningen att jag inte kom iväg heller.

 

Jag fick se Brynäs vinna SM-GULD - på plats! Mäktigt, får rysningar varje gång jag tittar på youtube klippen där Silfverberg och Gunderson gör sina mål, och firandet på stortorget, jag får rysningar av allt!

 

Jag fick se min syster ta studenten! Det hade jag inte för allt i världen velat missa, även om jag trodde att det inte skulle göra någonting när jag sökte första gången, men jo, oj vad jag hade ångrat mig om jag inte varit med på hennes studentdag!

 

Jag fick sommarjobb på riksbyggen, första riktiga jobbet, första riktiga lönen. En till erfarenhet rikare!

 

Jag började på Work for you, vilket i sig är skitdåligt, men jag träffade min bästa vän Marie där, oj vad man kan klicka fort med en annan människa!

 

OCH! Jag har växt och mognat som människa. Jag tror inte att jag var riktigt redo att ge mig av helt själv, lämna familjen och allt. Men nu, nu är jag ett år äldre, kommer vara ytterligare ett år äldre när jag åker iväg, vilket är ett stort plus tror jag! För iväg, det ska jag! Jag kommer ångra mig så otroligt mycket om jag inte åker.

 

Det finns ett ordspråk som går någonting i stil med att man aldrig ångrar sakerna som man gjorde, utan det är de saker som man aldrig gjorde som man ångrar. Och det tror jag på! Det kan ju inte bli mer än fel, och blir det fel, då är det bara att byta väg och prova någonting annat!