aupairjossehannaa

Nu har jag varit hemma i lite mer än tre veckor, och allt börjar gå tillbaka till det normala igen, jag tänker inte alls lika mycket på familjen längre. Det kommer alltid att finnas med mig, men just nu så är jag bara glad över att det värsta har lagt sig.

 

Jag är glad över att OS går hela dagarna just nu. Jag älskar sport, och att se längdskidåkarna ta medalj efter medalj är lite som terapi - hur konstigt det än låter. Framöver så har jag många roliga saker inplanerade; i slutet av februari så ska jag, pappa och morfar åka till Falun och titta på backhoppning. I mitten av mars så ska samma liga + farfar åka till Falun för att se världscupavslutningen i längdskidor. I slutet av mars så ska jag och mamma till Stockholm för att gå på konsert och bo på hotell. I början av maj så ska jag, mamma och Josefine åka till Stockholm för att gå på musikal, och i juni så ska jag, mamma och Josefine åka till Stockholm, Josefine och jag ska gå på konsert och mamma får följa med och bo på hotell. Sen hoppas jag såklart på att jag kan få något extrajobb.

 

Det jag egentligen ville säga med detta inlägg var; TACK! Tack till alla mail som jag har fått, tack till allt stöd som jag har fått ifrån andra au pairer - det betyder jättemycket!

 

 

 

Den första som jag vill tacka är en av mina area directors, S, som jag fick bo hos sista veckan. Jag är så tacksam över att hon öppnade upp sitt hem för mig. Hon hade sån fin familj, och jag är glad över att jag fick göra lite roliga saker innan jag åkte hem.

 

Den andra som jag vill tacka är Emelie! Vi började prata flera månader innan vi båda åkte iväg - någonting som jag är jätteglad för. Hon har varit ett jättestort stöd för mig, och jag är så glad över att hon har varit villig att lyssna när jag har behövt få ur mig mina känslor. Jag ser henne som en av mina absoluta bästa vänner, hon är så otroligt snäll, och har alltid funnits där, oavsett när jag har behövt prata!

 

Den tredje personen som jag vill tacka är Frida! Det känns som att jag har känt henne i flera år, vi har så himla mycket att prata om, och är lika på så många sätt! Hon har också fått höra en hel del om familjen och annat, och jag är så glad över att hon har funnits där!

 

Jag hoppas verkligen att jag i höst kan åka och hälsa på Emelie och Frida, det skulle vara så himla kul - och jag tror att jag behöver få komma tillbaka till USA för att få se och uppleva landet igen, på ett mycket gladare sätt!

 

Igen - ett jättestort tack till alla som har mailat och hört av sig på andra sätt, är det någonting som ni undrar över, varför jag åkte hem, eller har frågor om matchningsprocessen eller någonting annat, så tveka inte att höra av er, ni kan alltid maila mig på; [email protected]